GHG-protokollet

Lär dig mer om Greenhouse Gas Protocol i detalj och hur det används för företags växthusgasredovisning.

Greenhouse Gas Protocol (GHG-protokollet) fastställer standardiserade ramverk för att mäta och hantera växthusgasutsläpp i företag, offentlig sektor och produkter. Det är världens mest använda ramverk för redovisning och rapportering av växthusgasutsläpp. Protokollet erbjuder flera kompletterande standarder, som var och en är anpassad efter specifika organisatoriska behov:

• Corporate Accounting and Reporting (Corporate) Standard: Innehåller krav och vägledning för företag som tar fram en växthusgasinventering på företagsnivå.
• Corporate Value Chain (Scope 3) Standard: Gör det möjligt för företag att bedöma utsläppen i hela sin värdekedja.
• GHG Protocol for Cities: Ett ramverk för redovisning och rapportering av växthusgasutsläpp för städer och kommuner.
• Product Standard: Ett ramverk för att beräkna en produkts utsläpp under hela livscykeln.
• Project Protocol: Används för att kvantifiera utsläppsminskningar i klimatprojekt.
• Policy and Action Standard: Gör det möjligt att bedöma effekten av klimatpolitik och klimatåtgärder, på nationell eller subnationell nivå.
• Mitigation Goal Standard: Hjälper länder och städer att utforma och rapportera klimatmål.

Den här artikeln fokuserar på Corporate Standard, som ger företag ett ramverk för att mäta och rapportera sina växthusgasutsläpp. Sedan standarden infördes 2001 har den blivit det de facto internationella riktmärket för företags klimatredovisning. Corporate Standard rekommenderas för att beräkna utsläpp enligt viktiga regelverk för hållbarhetsrapportering som CSRD, för upplysningskraven i ESRS E1-6: Växthusgasutsläpp, och för frivilliga standarder som VSME och Miljöfyrtornet. År 2023 använde 97 % av de S&P 500-företag som rapporterade sina utsläpp GHG Protocol Corporate Standard som grund för sin klimatredovisning.

Corporate Accounting and Reporting Standard

Corporate Standard är utformad för att hjälpa företag att kvantifiera, hantera och rapportera sina växthusgasutsläpp på ett konsekvent, transparent och trovärdigt sätt. Standarden utformades med följande mål:

• Göra det möjligt för företag att ta fram en växthusgasinventering som ger en rättvisande bild av deras utsläpp.
• Förenkla och minska kostnaderna för att sammanställa en växthusgasinventering.
• Ge företag användbar information för att ta fram strategier för att hantera och minska växthusgasutsläppen.
• Underlätta deltagande i frivilliga och obligatoriska växthusgasprogram.
• Öka konsekvensen och transparensen i växthusgasredovisning och rapportering mellan företag.

Vilka är de viktigaste principerna bakom standarden?

GHG Protocol Corporate Accounting and Reporting Standard vilar på fem grundprinciper som säkerställer att företagens växthusgasinventeringar är trovärdiga, transparenta och användbara:

1. Relevans: Den slutliga rapporten ska återspegla företagets faktiska utsläppsprofil och stödja både interna beslut och externa rapporteringsbehov.
2. Fullständighet: Alla relevanta utsläppskällor inom de valda organisatoriska och operativa gränserna måste ingå.
3. Konsekvens: Metoder, datakällor och beräkningssätt ska vara konsekventa mellan redovisningsperioderna så att jämförelser över tid blir möjliga.
4. Transparens: Företaget måste tydligt redovisa antaganden, uppskattningar, metoder och eventuella undantag eller osäkerheter.
5. Noggrannhet: Utsläppen ska kvantifieras så nära de faktiska utsläppen som möjligt, med minimal osäkerhet och snedvridning.

Vem bör använda standarden?

Corporate Standard är i första hand utformad för företag som tar fram en växthusgasinventering, men den är lika tillämplig för alla organisationer vars verksamhet ger upphov till växthusgasutsläpp, inklusive ideella organisationer, myndigheter och universitet.

Hur används standarden?

1. Organisatoriska gränser

Det första steget är att definiera de organisatoriska gränserna, ett begrepp som används för att avgöra vilka delar av organisationen (dotterbolag, affärsenheter, joint ventures) som ingår i växthusgasinventeringen. Standarden erbjuder två metoder för att sätta dessa gränser:

• Ägarandel: Företaget rapporterar växthusgasutsläpp utifrån sin ägarandel i varje verksamhet, vilket återspeglar dess ekonomiska intresse och exponering för tillhörande risker och fördelar. Exempel: Om en organisation äger 70 % av ett kraftverk rapporterar den 70 % av kraftverkets utsläpp i sin växthusgasinventering.
• Kontroll: Företaget rapporterar 100 % av utsläppen från verksamheter där det har kontroll (antingen finansiell eller operativ), men rapporterar inga utsläpp från verksamheter där det bara har en andel. Det finns två typer av kontroll:
  • Finansiell kontroll: Företaget kan styra den finansiella och operativa policyn för att dra ekonomisk nytta.
  • Operativ kontroll: Företaget har full befogenhet att införa sin operativa policy, direkt eller via dotterbolag.

Här är ett exempel som visar hur de olika metoderna fungerar i praktiken: En investerare (vi kallar den SunVest) samarbetar med ett annat företag (vi kallar det RayOps) om att driva en solcellspark (passande nog kallad BrightField). SunVest äger 70 % av BrightField och kan styra dess finansiella och operativa policy, vilket ger SunVest finansiell kontroll. RayOps sköter den dagliga driften, vilket ger RayOps operativ kontroll. BrightField släpper ut 1 000 ton CO₂ per år.

• Med ägarandelsmetoden
  • rapporterar SunVest 700 ton CO₂-utsläpp (i proportion till sin andel)
  • rapporterar RayOps 300 ton CO₂-utsläpp (i proportion till sin andel)
• Med metoden för operativ kontroll
  • rapporterar SunVest inga utsläpp (eftersom SunVest inte kontrollerar driften)
  • rapporterar RayOps 1 000 ton CO₂-utsläpp (eftersom RayOps kontrollerar driften)
• Med metoden för finansiell kontroll
  • rapporterar SunVest 1 000 ton CO₂-utsläpp (eftersom SunVest har finansiell kontroll)
  • rapporterar RayOps inga utsläpp (eftersom RayOps inte har finansiell kontroll)

Klimatrapportering använder metoden för operativ kontroll, eftersom den är mest relevant för små och medelstora företag och stämmer överens med deras typiska affärsrutiner. Metoden är dock mindre lämplig för investerare och finansiella institutioner.

2. Operativa gränser

När de organisatoriska gränserna är satta måste företaget fastställa sina operativa gränser genom att identifiera alla utsläpp som är kopplade till dess aktiviteter och kategorisera dem som direkta eller indirekta, utifrån företagets relation till källorna. Direkta växthusgasutsläpp är utsläpp från källor som ägs eller kontrolleras av företaget. Indirekta växthusgasutsläpp är utsläpp som är en följd av företagets aktiviteter men sker vid källor som ägs eller kontrolleras av ett annat företag. Om utsläppen klassas som direkta eller indirekta beror på vilken organisatorisk gräns som valts (ägarandel eller kontroll).

Eftersom Klimatrapportering använder metoden för operativ kontroll kategoriseras utsläpp från alla källor som företaget har operativ kontroll över (som leasade bensinbilar) som direkta. Utsläpp från källor utanför den operativa kontrollen (som inköpt energi) kategoriseras som indirekta utsläpp.

För att lättare skilja mellan direkta och indirekta utsläppskällor och öka transparensen i värdekedjorna delar GHG-protokollet dessutom in utsläppen i tre scopes:

• Scope 1: Direkta utsläpp från källor som ägs eller kontrolleras av det rapporterande företaget. En detaljerad förklaring av Scope 1-utsläpp finns i vår artikel om Scope 1.
• Scope 2: Indirekta utsläpp från inköpt energi (el, ånga, värme eller kyla) som förbrukas av det rapporterande företaget. En detaljerad förklaring av Scope 2-utsläpp finns i vår artikel om Scope 2.
• Scope 3: Andra indirekta utsläpp i det rapporterande företagets värdekedja, inklusive aktiviteter uppströms och nedströms som utsläpp i leverantörskedjan, affärsresor eller användning av sålda produkter. En detaljerad förklaring av Scope 3-utsläpp finns i vår artikel om Scope 3.

3. Samla in data och kvantifiera utsläppen

När gränserna är satta samlar du in relevanta data (som bränsleanvändning, elförbrukning eller pengar som lagts på produkter och tjänster). Kombinera datan med lämpliga utsläppsfaktorer för att beräkna utsläppen från varje källa och fördela dem på rätt scope.

Klimatrapportering gör det möjligt att automatiskt samla in relevanta data från dina IT-system, så att du kan kvantifiera utsläppen korrekt.

4. Ta fram rapporten

Sammanställ en rapport över växthusgasinventeringen med utsläppen per scope, organisatoriska gränser, metoder och eventuella undantag.

Klimatrapportering ger dig ett exporterbart kalkylblad med företagets utsläpp som kan användas för att sammanställa en rapport över växthusgasinventeringen.

5. Granskning av tredje part

Granskning av tredje part är inte obligatorisk enligt Corporate Standard, men rekommenderas för att öka rapportens trovärdighet. Resultaten kan användas för att uppfylla regulatoriska krav och identifiera möjligheter att minska utsläpp och kostnader.

Varför bör du använda standarden?

Med Corporate Standard kan organisationer på ett tillförlitligt sätt mäta, hantera och rapportera sina växthusgasutsläpp. De viktigaste fördelarna är:

1. Effektiv hantering av utsläpp: En korrekt utsläppsredovisning hjälper organisationer att identifiera möjligheter att minska utsläpp och kostnader, sätta meningsfulla mål och följa upp framstegen för att förbättra sina hållbarhetsresultat.
2. Stöd för lagstadgad och frivillig rapportering: Hjälper företag att uppfylla obligatoriska och frivilliga rapporteringskrav.
3. Möjlighet att delta på växthusgasmarknader: En robust växthusgasinventering är avgörande för att delta på kolmarknader eller i handelssystem, där verifierade utsläppsdata krävs för krediter eller utsläppsrätter.
4. Standardisering och trovärdighet: Standarden ger ett globalt erkänt och konsekvent ramverk för att mäta och rapportera växthusgasutsläpp, vilket säkerställer trovärdighet och jämförbarhet mellan organisationer och branscher.