Ducky
Gäller för:

Scope 3.2: Kapitaltillgångar

Lär dig hur Greenhouse Gas Protocol (GHG-protokollet) definierar Scope 3.2-utsläpp, hur protokollet rekommenderar att de beräknas och hur de faktiskt beräknas i Klimatrapportering

Hur definieras Scope 3.2-utsläpp i GHG-protokollet?

Scope 3.2 omfattar alla utsläpp uppströms (dvs. från vagga till grind) från produktionen av kapitaltillgångar som det rapporterande företaget köper in eller förvärvar.

Kapitaltillgångar är produkter med lång livslängd som företaget använder för att tillverka en produkt, tillhandahålla en tjänst eller sälja, lagra och leverera varor. I den finansiella redovisningen behandlas kapitaltillgångar som anläggningstillgångar eller som materiella anläggningstillgångar (PP&E). Exempel på kapitaltillgångar är fordon, byggnader och tunga maskiner.

Utsläpp från det rapporterande företagets användning av kapitaltillgångar redovisas antingen i Scope 1 (t.ex. för bränsleanvändning) eller i Scope 2 (t.ex. för elanvändning), inte i Scope 3.

I vissa fall (oftast när det gäller dyra produkter) kan det vara oklart om en viss inköpt produkt är en kapitaltillgång (som ska rapporteras i kategori 3.2) eller en inköpt vara (som ska rapporteras i kategori 3.1). Företag bör följa sina egna redovisningsrutiner för att avgöra om en viss produkt ska kategoriseras som en kapitaltillgång eller som en inköpt vara.

Observera att om ett rapporterande företag har en tillgång genom finansiell leasing redovisas tillgången i företagets balansräkning, och utsläppen från dess produktion hamnar i kategori 3.2. Om tillgången i stället har operationell leasing redovisas den inte i balansräkningen, och utsläppen från dess produktion ska rapporteras av tillgångens faktiska ägare, eftersom operationell leasing ger operativ kontroll men inte äganderätt.

Hur rekommenderar GHG-protokollet att Scope 3.2-utsläpp beräknas?

I den finansiella redovisningen skrivs kapitaltillgångar vanligtvis av över tillgångens livslängd. Vid redovisning av Scope 3-utsläpp ska företag inte skriva av, diskontera eller fördela utsläppen från produktionen av kapitaltillgångar över tid. Företag ska i stället redovisa de totala utsläppen från vagga till grind för inköpta kapitaltillgångar det år de förvärvas, på samma sätt som företaget redovisar utsläpp från andra inköpta produkter i kategori 3.1 (Köpta varor och tjänster).

Företag kan använda vilken som helst av metoderna nedan för att beräkna Scope 3.2-utsläpp. De två första metoderna (leverantörsspecifik och hybrid) kräver att det rapporterande företaget samlar in data från leverantörerna, medan de två sista (genomsnittsdata och utgiftsbaserad) använder branschgenomsnittliga data. Metoderna är listade efter hur specifik beräkningen är för den enskilda leverantören av en vara eller tjänst. Företag behöver dock inte alltid välja den mest specifika metoden i första hand.

  1. Leverantörsspecifik metod
    • Metoden innebär att produktspecifika växthusgasdata samlas in från leverantörer.
    • Möjliga aktivitetsdata:
      1. Antal och typ av inköpta kapitaltillgångar
    • Möjliga datakällor:
      1. Frågeformulär till relevanta leverantörer
    • Utsläppsfaktorer:
      1. Utsläppsfaktor från vagga till grind för den inköpta kapitaltillgången, som hämtas direkt från leverantören
  2. Hybridmetod
    • Metoden innebär att leverantörsspecifika data används och kompletteras med sekundärdata där leverantörsdata saknas.
    • Möjliga aktivitetsdata:
      1. Fördelade Scope 1- och Scope 2-data för den inköpta kapitaltillgången, ELLER
      2. Massa eller volym av insatsvaror (material, bränsle) som behövs för att producera tillgången, avståndet från råvarornas ursprung till leverantören samt mängden avfall
    • Möjliga datakällor:
      1. Leverantörernas interna datasystem (materiallistor, fraktavstånd för råvaror)
      2. Frågeformulär till relevanta leverantörer
      3. Offentliga växthusgasrapporter
    • Utsläppsfaktorer som behövs:
      1. Utsläppsfaktorer från vagga till grind för material som leverantören använder för att tillverka kapitaltillgången
      2. Livscykelutsläppsfaktorer för bränslen som används vid transport av insatsmaterial till leverantören
      3. Utsläppsfaktorer för avfall som leverantören genererar vid produktionen av kapitaltillgången
  3. Genomsnittsdatametod
    • Metoden innebär att fysiska aktivitetsdata (massa i kilogram eller andra relevanta enheter) multipliceras med relevanta branschgenomsnittliga utsläppsfaktorer
    • Möjliga aktivitetsdata:
      1. Massa eller antal inköpta kapitaltillgångar under ett visst år (t.ex. kg, antal timmar)
    • Möjliga datakällor:
      1. Interna datasystem (t.ex. materiallistor)
      2. Inköpsunderlag
    • Utsläppsfaktorer som behövs:
      1. Utsläppsfaktorer från vagga till grind för kapitaltillgången, uttryckta per massenhet eller per tillgång (t.ex. kg CO2e/kg eller kg CO2e/användningstimme).
  4. Utgiftsbaserad metod
    • Metoden innebär att det belopp som lagts på kapitaltillgångar multipliceras med relevant utgiftsbaserad utsläppsfaktor (uttryckt i gram eller kilogram CO2-ekvivalenter per valutaenhet).
    • Möjliga aktivitetsdata:
      1. Belopp som lagts på kapitaltillgångar, per produkttyp, i lokal valuta
    • Möjliga datakällor:
      1. Bokföringssystem, affärssystem (ERP)
      2. Materiallistor
      3. Inköpsunderlag
    • Utsläppsfaktorer som behövs:
      1. Utsläppsfaktorer från vagga till grind för kapitaltillgången per ekonomisk värdeenhet (t.ex. kg CO2e/NOK)

Hur beräknas Scope 3.2-utsläpp i Klimatrapportering?

Scope 3.2-utsläpp beräknas inte för svenska företag, eftersom BAS-konton inte är kopplade till kapitaltillgångar.

I Klimatrapportering beräknas Scope 3.2-utsläpp för närvarande med den utgiftsbaserade metoden. Transaktioner på grupperingskoder för anläggningstillgångar i kontoserien 1000–1999 representerar transaktioner med kapitaltillgångar. Relevanta transaktioner från dessa konton identifieras och hämtas ut, och multipliceras sedan med lämpliga utgiftsbaserade utsläppsfaktorer för att fastställa de resulterande utsläppen i CO₂-ekvivalenter.

Beräkningen använder de grupperingskoder som infördes med SAF-T v1.3 och kräver därför bokföringsdata som följer SAF-T v1.3. Scope 3.2-utsläpp beräknas inte för bokföringsdata som fortfarande använder SAF-T v1.2.

Beräkningslogik

  • Kundens finansiella data görs tillgängliga för Klimatrapportering, där information som är relevant för att beräkna växthusgasutsläpp hämtas ut. Det omfattar transaktioner från relevanta konton, med följande datafält för varje transaktion:
    • Konto-ID (som det definieras i affärssystemet)
    • Standardkonto: SAF-T-konto-ID och version (Norge) eller BAS-konto (Sverige)
    • Belopp (i en angiven valuta)
    • Datum för inköpet
  • Klimatrapportering har en mappning mellan standardkonton (SAF-T eller BAS) och scope-kategorier i GHG-protokollet. Alla konton som är mappade till Scope 3.2 identifieras, och transaktionerna på dessa konton hämtas ut.
  • För varje standardkonto beräknas nettobeloppet per månad genom att alla relevanta transaktioner summeras. Varje konto är också kopplat till en specifik utsläppsfaktor utifrån vilken typ av inköp som bokförs på kontot. Till exempel är grupperingskod 1238 kopplad till en utsläppsfaktor för tillverkning av vägtransportutrustning.
  • De sammanställda transaktionsvärdena multipliceras sedan med relevanta utsläppsfaktorer för att beräkna växthusgasutsläppen. Slutligen sammanställs de beräknade utsläppen i egendefinierade underkategorier.

Hur visas Scope 3.2-utsläpp i Klimatrapportering?

Appen

I appen visas de totala Scope 3.2-utsläppen på instrumentpanelen under kortet "Utsläpp per kategori" och rapporteras i ton CO2e per år. Mer detaljerade uppdelningar av Scope 3.2-utsläppen planeras i kommande versioner.

Rapporten

I rapporten presenteras Scope 3.2-utsläppen per månad på fliken "Utsläpp per scope" och rapporteras i ton CO2e. Mer detaljerad Scope 3.2-rapportering är under utveckling och blir tillgänglig i en kommande version.