Vilka är drivkrafterna bakom klimat- och hållbarhetsrapportering för små och medelstora företag?

Få en överblick över de viktigaste drivkrafterna bakom klimat- och hållbarhetsrapportering på den norska SMF-marknaden

Introduktion till ämnet

Varför klimat- och hållbarhetsrapportering – vad är det långsiktiga målet?

Små och medelstora företag (SMF) spelar en viktig roll i omställningen till en mer hållbar och inkluderande ekonomi. Genom att arbeta med miljömässiga och sociala utmaningar samt styrningsfrågor, till exempel växthusgasutsläpp, kan företagen stärka sin konkurrenskraft och stå bättre rustade för framtiden. Klimat- och hållbarhetsrapportering hjälper företagen att möta kraven från investerare och långivare, och ger samtidigt den information som större företag efterfrågar från sina leverantörer. Det gör det lättare för SMF att få tillgång till finansiering och konkurrera på en alltmer utmanande marknad som ofta gynnar stora företag.

Vad är hållbarhetsrapportering?

Hållbarhetsrapportering handlar om att dokumentera och dela standardiserad information om hur ett företag påverkar miljön och samhället och hur det styrs (ofta kallat ESG – environment, social and governance). Företag som rapporterar och är mer öppna ger kunder, investerare och andra intressenter en bättre förståelse för företagets påverkan, risker, möjligheter, utmaningar och resultat.

Vad är klimatrapportering?

Klimatrapportering handlar om att kartlägga växthusgasutsläppen från hela företagets verksamhet, och är en liten men ofta tidskrävande och svår del av ett företags hållbarhetsrapportering.

Klimatrapportering delas vanligtvis in i scopes, som kategoriserar direkta och indirekta utsläpp.

Scope 1 är företagets direkta utsläpp från produktion och transport, vilket kan omfatta förbränning av bränsle i fabriker för att producera egen energi, produktions- och processutsläpp, läckage av köldmedier och all användning av företagets fordon.
Scope 2 är företagets indirekta utsläpp från inköpt energi, och omfattar energianvändning, fjärrvärme, ånga och kyla.
Scope 3 omfattar indirekta utsläpp från företagets värdekedja, och innehåller alla utsläpp från anställdas resor, evenemang samt inköp och försäljning av varor och tjänster (värdekedjan uppströms och nedströms).

Klimatrapportering kräver i de flesta fall god styrning av alla områden som påverkar utsläppen, som energiförbrukning, bränsleförbrukning samt inköp och försäljning av produkter och tjänster, och har historiskt inneburit mycket manuellt arbete. Ofta är det ett heltidsjobb som bara de största företagen har resurser till.

Varför är klimat- och hållbarhetsrapportering viktig för små och medelstora företag (SMF)?

Klimat- och hållbarhetsrapportering blir allt viktigare för att SMF ska klara sig. Att kunna konkurrera med större företag som har bättre hållbarhetsbetyg, vinna upphandlingar, behålla viktiga avtal med stora kunder som skärper kraven på hållbarhetsstyrning, minska risken för alla de samarbetar med och undvika ett dåligt rykte – allt detta är skäl för SMF att börja arbeta med klimat- och hållbarhetsrapportering redan nu.

När ett företag börjar arbeta mer systematiskt med klimat och hållbarhet kan det också bidra till att lösa globala problem som klimatutsläpp och resursanvändning, och blir mer robust och bättre förberett för framtidens ökade krav. Här är några skäl till att SMF bör rapportera om hållbarhet:

Krav från samarbetspartner och kunder Större företag är redan skyldiga att hållbarhetsrapportera, och det påverkar de mindre företagen i deras värdekedja. Om ett SMF är leverantör till ett större företag kan det bli ombett att visa hur det arbetar för att minska sina klimat- och hållbarhetsrisker för att samarbetet ska fortsätta. Det kan handla om att visa sina egna hållbarhetsmål eller redovisa verksamhetens klimatutsläpp.
Tillgång till finansiering Banker och investerare ställer allt oftare hållbarhetskrav för att bevilja lån eller investeringar. SMF som kan dokumentera sitt hållbarhetsarbete har större chans att få tillgång till kapital och kan få bättre villkor.
Förväntningar från konsumenter och anställda Dagens konsumenter och anställda förväntar sig att företag tar ansvar för miljö och sociala förhållanden. Företag vill både undvika böter och bygga förtroende och ett gott rykte.
Lagkrav EU och Norge har antagit lagar som ställer krav på hållbarhet i näringslivet, till exempel krav på att offentlig upphandling ska ta hänsyn till miljö och klimat. Även om inte alla SMF har direkta rapporteringskrav påverkas de i hög grad av att stora företag måste hämta in hållbarhetsdata från sina leverantörer.
Klimatförändringar påverkar företag Klimatförändringar kan innebära ökade risker för SMF, som skador på infrastruktur, avbrott i leveranskedjor och ökade kostnader till följd av extremväder. Genom att arbeta systematiskt med hållbarhet kan SMF förbereda sig för dessa risker och samtidigt hitta nya möjligheter till tillväxt och innovation i ett föränderligt klimat.

Hur fungerar hållbarhetsrapportering?

Hållbarhetsrapportering består av tre huvuddelar – ramverk, standarder och protokoll – som hjälper företag att rapportera sin påverkan på miljö och samhälle.

Ramverk: Riktlinjer som hjälper företag att identifiera och rapportera viktiga hållbarhetsfrågor. Kända ramverk är Global Reporting Initiative (GRI) och Corporate Sustainability Reporting Directive (CSRD). Ramverken syftar till att öka transparensen och ansvarstagandet i rapporteringen.
Standarder: Standarder är detaljerade riktlinjer som bygger på ramverken. De anger vad företag ska rapportera, till exempel klimatutsläpp eller vattenförbrukning, med konkreta krav och mätningar. Den mest aktuella just nu är European Sustainability Reporting Standards (ESRS), som företag är skyldiga att använda när de rapporterar enligt CSRD.
Protokoll: Protokoll är praktiska verktyg eller metoder som hjälper företag att samla in och rapportera data på ett konsekvent sätt. Det kan till exempel gälla växthusgasutsläpp eller avfallshantering. Det mest kända och aktuella i sammanhanget är förmodligen GHG-protokollet.

Kort sagt förklarar ramverken varför man ska rapportera (principer), standarderna vad man ska rapportera (krav) och protokollen hur man ska göra det (metoder).

Vilka måste förhålla sig till hållbarhetsrapportering i dag?

De allra största börsnoterade företagen har i flera år tagit med hållbarhet i sina årsredovisningar. Tillämpningsområdet för EU:s direktiv om hållbarhetsrapportering (CSRD) utvidgas regelbundet, och från den 1 januari 2024 omfattas alla företag med fler än 250 anställda, hög omsättning och/eller högt eget kapital. De måste då lämna rapporter för räkenskapsåret 2024 under 2025. I praktiken handlar det om cirka 2 000 företag i Norge, plus alla deras dotterbolag.

I dag finns det över 650 000 små och medelstora företag i Norge. Hur många av dem som indirekt berörs av myndighetskraven på de största företagen är osäkert, men antalet ökar år för år. Vi vågar påstå att de flesta företag kommer att behöva uppfylla ett eller flera rapporteringskrav före utgången av 2027.

Hur ser det här ut i praktiken för norska SMF?

Ansöka om lån hos banken

Bankerna har flera myndighetskrav som gör att de efterfrågar klimat- och hållbarhetsdata från sina kunder, i samband med leverantörsrelationer, kundrelationer och låneansökningar.

EU-taxonomin kräver att norska banker rapporterar hur stor andel av deras utlåning och investeringar som är i linje med miljömål. Det görs genom en beräkning som kallas Green Asset Ratio (GAR), och den påverkar vilka räntor bankerna får från sina långivare. Det är billigare för banken att ha en utlåningsportfölj som är i linje med miljömålen, och det kan ge dig som kund bättre lånevillkor.

Därför ser vi att allt fler banker erbjuder gröna lån, där lånevillkoren skiljer sig åt för projekt eller investeringar som kan klassas som gröna. Ditt företag kan till exempel kvalificera sig för ett grönt lån om du kan visa att projektet minskar utsläppen eller energianvändningen, och du kan få finansiering för en enskild åtgärd eller för en större omställning av företaget.

I praktiken kan du alltså gå till en bank och förhandla fram bättre lånevillkor om du kan dokumentera att du har minskat dina utsläpp inom relevanta områden.

Utöver EU-taxonomin räknas bankerna som stora koncerner och måste rapportera enligt den norska regnskapsloven (som har införlivat EU:s direktiv om hållbarhetsrapportering). I det sammanhanget kan bankerna efterfråga klimatbokslut från leverantörer, leveranser eller projekt för att bedöma risker i den egna värdekedjan.

Bankerna måste också följa norska Finanstilsynets riktlinjer för beviljande och uppföljning av lån, som regleras av Europeiska bankmyndigheten (EBA). Här kommer krav på miljödokumentation, till exempel energideklaration eller utsläppsbokslut för byggnader som ställs som säkerhet.

Rapportera till dina ägare

På samma sätt som banker omfattas finansiella investerare av EU-taxonomin och måste rapportera hur stor andel av investeringsportföljen som följer miljömål. Små och medelstora företag med finansiella investerare på ägarsidan möter krav på klimatrapportering, både för direkta utsläpp (Scope 1 och 2) och för indirekta utsläpp från värdekedjan (Scope 3).

Inom koncerner är regnskapsloven, som nu har införlivat EU:s direktiv om hållbarhetsrapportering (CSRD), den starkaste drivkraften för hållbarhetsrapportering. Dotterbolagen möter här betydligt striktare och mer omfattande krav än i leverantörskedjan, eftersom koncernen ska rapportera för alla dotterbolag som helhet och måste redogöra för alla hållbarhetsförhållanden i detalj.

Vinna nya avtal och behålla större kunder

Det här är kanske det område där flest små och medelstora företag möter rapporteringskrav i dag.

Som leverantör till en stor kund ingår du i kundens värdekedja och omfattas av dess process för att redogöra för hållbarhetsrisker. Det följer både av EU:s direktiv om hållbarhetsrapportering (CSRD), den norska åpenhetsloven (transparenslagen) och EU:s direktiv om tillbörlig aktsamhet (CSDDD). Även de allra minsta företagen måste kunna redogöra för hur de hanterar korruption, lagbrott och mänskliga rättigheter, i fall där risken bedöms som väsentlig. Därtill kommer krav från investerare och ägare på att leverera på strategier och mål som publicerats i årsredovisningar. Särskilt börsnoterade företag har en juridisk skyldighet.

CSRD, CSDDD och åpenhetsloven innehåller alla bestämmelser om böter om kraven inte följs.

Hur stora företag gör detta i praktiken varierar. Men de flesta har etiska riktlinjer (Code of Conduct) inbyggda i sina leverantörsavtal, som du som leverantör har förbundit dig att följa.

Vissa kunder kräver att du har en certifiering för att få ett avtal. Det är ett sätt för de stora företagen att dokumentera att du har klimat- och miljöstyrning på plats, och därmed minska sin egen risk. Miljöfyrtornet, ISO 14001 och Science Based Targets initiative (SBTi) återkommer ofta, även om dessa standarder är betydligt mer omfattande än vad myndigheterna förväntar sig av små och medelstora företag.

Dessutom måste stora företag samla in data för att göra analyser och ta fram strategier och åtgärder som de rapporterar på.

Regnskapsloven, där EU:s direktiv om hållbarhetsrapportering (CSRD) är införlivat, kräver att de stora företagen gör en väsentlighetsanalys av sin värdekedja och vidtar åtgärder för alla väsentliga risker de har identifierat. För dig som leverantör kan det innebära krav på att leverera en klimatrapport över företagets direkta utsläpp (Scope 1 och 2), och det kan förplikta dig att genomföra åtgärder för att minska dina utsläpp. Rapportering av indirekta utsläpp från din värdekedja (Scope 3) blir allt vanligare, vilket gör arbetet ännu mer tidskrävande för små och medelstora företag.

Åpenhetsloven kräver en aktsamhetsbedömning av värdekedjan, där risker kopplade till korruption, arbetsvillkor, brott mot grundläggande mänskliga rättigheter och diskriminering identifieras. Data från underleverantörer för att bedöma risker samlas ofta in via frågeformulär eller särskild programvara. Strategi och åtgärder måste offentliggöras. Företag ned till 50 anställda kan omfattas direkt av åpenhetsloven, men alla kan påverkas indirekt, så denna rapportering är väsentlig för SMF och dyker upp i de flesta avtalsrelationer. För de allra största företagen, som omfattas av EU:s krav på tillbörlig aktsamhet (CSDDD), gäller skyldigheten att göra aktsamhetsbedömningar även miljön.

För små och medelstora företag är rapportering om leverantörskedjan tidskrävande, och det krävs mycket manuellt arbete att sammanställa data från olika system.

Via affärssystem kan relevanta uppgifter om intressenter och underleverantörer hämtas ut, och aktsamhetsbedömningar och andra uppgifter kan enkelt dokumenteras. Att förenkla rapporteringen enligt åpenhetsloven har hög prioritet i den fortsatta utvecklingen av klimatrapporteringsverktyget och kommer att hanteras under första halvåret 2025.

Delta i offentliga upphandlingar och anbudsprocesser

I stora offentliga upphandlingar kan ett klimatbokslut eller certifieringar av företaget vara ett av kraven för att kvalificera sig och över huvud taget få konkurrera om avtalet. Men det offentliga får inte ställa krav som är diskriminerande, onödigt konkurrensbegränsande eller irrelevanta. Det förekommer därför bara i upphandlingar där företagets totala utsläpp har koppling till det som ska levereras.

Det offentliga är nu skyldigt att ta klimat- och miljöhänsyn i kravspecifikationen i sina upphandlingar. I många stora upphandlingar viktas klimat och miljö oftast med 30 % som tilldelningskriterium, till exempel så att leverantören belönas för att använda elbilar eller miljövänlig asfalt. I praktiken ställs dock klimat- och miljöhänsyn ofta som krav i kravspecifikationen, eftersom det kan ge en bättre klimat- och miljöeffekt. Det kan också vara enklare för det offentliga att bedöma om kraven är uppfyllda eller inte, till exempel med ett krav på att endast elbilar eller miljövänlig asfalt får användas.

Certifieringar eller klimatbokslut för företaget kan vanligtvis inte tillmätas vikt som tilldelningskriterium. Det beror på att de bara säger något om leverantören som företag och inte om den konkreta leveransen. De används därför som kvalificeringskrav. En klimatbudget (och ett efterföljande klimatbokslut) för en leverans eller ett projekt säger däremot något om klimat- och miljövinsterna med det aktuella anbudet och kan utvärderas och ge poäng. Det följs i så fall upp i avtalsvillkoren i upphandlingen, och kan ge leverantören en potentiell bonus eller sanktion om man går över eller under den budget man har belönats för i utvärderingen av anbudet. I dessa fall behöver leverantören därför ett miljöbokslut som matchar budgeten, som är mer detaljerat än ett klimatbokslut baserat på huvudboken och som gör det möjligt att kontrollera klimat- och miljövinsterna.

Klimatbudget för projekt har identifierats som en viktig uppgradering av klimatrapporteringsverktyget på kort sikt. Många relevanta uppgifter finns redan i bokföringssystemen – men det behövs vägledning om bästa praxis och möjlighet att göra anpassningar av importerade projektredovisningar i klimatbokslutet.

Vilken roll har leverantören av affärssystemet?

Via affärssystem har företag redan samlat en stor del av den information som krävs för att rapportera om klimat och hållbarhet. Dessutom är uppgifter som lagras i affärssystem ofta spårbara med versionshistorik, vilket gör det möjligt att undersöka orsaken till eventuella avvikelser långt efter att de har uppstått. Det är stora fördelar för ägare, banker och stora kunder som försöker få kontroll över sina värdekedjor, och för redovisningskonsulter och revisorer som allt oftare får i uppgift att granska sådana uppgifter.

Bokföringen och huvudboken ger en komplett och standardiserad överblick över alla pengar och större tillgångar, vilket är en bra utgångspunkt för att uppskatta företagets klimatutsläpp. Uppgifterna går igenom flera omgångar av kvalitetskontroll eller revision och kan inte ändras godtyckligt, vilket minskar risken för fel betydligt jämfört med manuell inmatning. Forskning visar till exempel att 1–5 % av cellerna som matas in i ett kalkylark innehåller fel. Man kan bara föreställa sig hur stor avvikelsen hade kunnat bli om anställda utan erfarenhet av miljörapportering hade gjort hela jobbet manuellt.

Smarta elmätare och utläggshantering för anställdas resor är nästa datakällor som ska integreras med klimatrapporteringsverktyget, och de ger ett ännu mer exakt utsläppsbokslut. Sådana uppgifter ersätter konsumtionsdata med så kallade aktivitetsdata – till exempel antal kilometer eller kilowattimmar. Andra datakällor, som lönesystem, kan hjälpa till att besvara fler sociala frågor och styrningsfrågor i en bredare hållbarhetsrapportering.

Leverantören av affärssystemet är expert på sitt eget system och kan vara ett bra stöd när det gäller att sätta upp systemet och vägleda kunden till ett så exakt hållbarhetsbokslut som möjligt. Överallt där det går bör man lägga in och uppdatera uppgifter en enda gång – i ett system – och hämta ut dem för flera ändamål. Det finns en enorm potential för effektivisering och ökad konkurrenskraft för SMF!

Sammanfattning av drivkrafterna på marknaden

Det är viktigt för de flesta små och medelstora företag att förbereda sig på de absoluta krav som kommer från olika intressenter. Kraven är redan i dag en utmaning för SMF i konkurrensen med större företag: de saknar säkerheter för att ta större lån och har därför svårt att genomföra investeringar i en grön maskinpark och infrastruktur; de har inte kapacitet att söka stödprogram; de förlorar upphandlingar i konkurrens med större aktörer som har miljöledningssystem på plats och får bättre poäng; de saknar resurser och expertis inom hållbarhet och har inga system på plats för att kontrollera den egna värdekedjan.

Ducky Klimatrapportering vill hjälpa små och medelstora företag att behålla sin konkurrenskraft och förenkla omställningen till ett grönare företag.